Josephine

 

Ikväll tog jag mig i kragen och satte mig ner för att skriva i minnesboken för M.. Det var otroligt jobbigt att läsa det andra har skrivit och jag satt många minuter och bara stirrade på den tomma sidan där jag själv skulle sätta ord för min saknad. Det blev några korta meningar som att saknaden är stor och att M var otroligt älskad. Mer fick jag inte ner, och ångrade mig sekunden efter att jag suttit sista punkten.
Men huvudsaken är att jag fått försöka beskriva hur det känns, trots att det aldrig går att beskriva saknaden efter en person som har betytt så pass mycket och gjort så stort intryck på ens liv.

Tänker på M varje dag, i olika vardagliga situationer dyker tankar upp som kan kopplas till M på ett eller annat sätt. Ibland tycker jag om tankarna jag får upp, som glada minnen, men det förvandlas ganska snabbt till ångest och svår saknad.

Jag läser en del stora bloggar som bedrivs av både tjejer och killar, brukar kolla videobloggar också som dom lägger upp och ofta när dom har lagt upp något på bloggen som kan väcka känslor eller skapa diskussion bland folk så brukar jag kolla in kommentarerna. Jag ser både kommentarer från en massa haters och många som berömmer osv.

För en liten stund sen så satt jag och kollade på en video där en kille som driver en blogg, varit med i dokusåpa och gjort en serie på youtube berätta helhjärtat och öppet att han missbrukat droger och varit en idiot mot vänner och familj och han ber om ursäkt. Jag skrollar ner och ser vad folk har skrivit och blir otroligt förbannad och frågar mig själv.. den där andra chansen, den borde väl vara till för alla? eller är det bara vissa utvalda?
Någon skrev till denna kille att det finns många i denna värld som har det värre än honom och att han inte skulle sitta och tycka synd om sig själv.
Men vadå värre än honom? Han förtjänar väl en andra chans lika mycket som någon annan? Man kan inte jämföra tragiska händelser med varandra.. Det handlar om vad som är värst för en själv.. kanske är detta det värsta killen varit med om i sitt liv, då borde väl han också få en chans till att visa sin omgivning att han kan bli bättre och drogfri? Alla människor är, enligt mig, värda en andra chans, för att bevisa motsatsen till första misstaget.

Bara en tanke som slog mig. Tyck till?

 

Strax kommer älskade Hannes som ska sova här, han skulle egentligen komma förra onsdagen men drabbades då på dagen av öroninflammation, pencillinkur väntade och nu är han frisk så då fick han komma nu istället! Han ska även få vara ledig imorgon från dagis så vi kommer bara mysa på med film och lek idag och imorgon!

Tankarna har som vanligt flödat så sjukt mycket senaste dagarna. Ett av mina nyårslöften var att jag detta år ska börja tänka på mig själv, min ork och min vilja. Jag försöker ofta ligga folk till lags utan att ens har ork till det. 

Kan ju erkänna att jag redan har brutit mitt löfte.

Men vad kan man göra? Det är bara att försöka igen! 

 

Grunden till detta löfte är att jag har så fruktansvärt svårt att säga nej till vissa människor. Vissa dagar vill man bara vara själv. Man vill men kanske inte orkar sitta och vara glad och trevlig när man i själva verket sjunker mot botten.

Vill absolut inte att någon ska känna sig utpekad för det handlar inte om någon specifik person utan de flesta i min närhet. Ibland behöver man bara vara ensam. Och jag tycker om att vara själv, oftast.

 

Sen är det inte alltid det handlar om det, ibland kanske jag inte vill göra en särskilt sak, åka dit eller göra det, men gör det ändå för att vara snäll, men om jag inte vill egentligen så är det ju inte särskilt snällt mot mig själv och det är ju faktiskt sitt eget liv man ska ta hand om.

 

Så iallafall, nu ska jag göra ett nytt försök, säga nej när jag inte vill eller inte orkar, och jag hoppas att mina vänner förstår utan att bli upprörda. Svarar jag inte i telefonen så kanske jag inte orkar prata, eller så gör jag något annat. Oavsett vad så är det inget jag måste förklara, det kanske låter spydigt men så känner jag.

 

Jag älskar mina nära och kära, det ska dom/ni alltid ha i vetskap, men ibland så är orken bara borta. Så säger jag nej så betyder det inte att jag inte vill, jag behöver bara tid för mig själv. 

 

Nu blev det lite rörigt och djupt, men det behövdes..

Hädanefter ska jag fokusera och dessutom vara ärlig mot mig själv. Kommer nog dela med mig mycket av det på bloggen eftersom jag behöver ett ställe att skriva av mig på.

 

Ha det bäst!

 

Nytt år, nya utmaningar heter det va?..

Kropp, själ och tillvaro kommer detta år genomgå en förändring och hur det blir i slutet vet jag inte, men kommer försöka dela med mig av hur det går på resan.. Största målen är vikten och utbildning.

Just nu sitter jag hemma hos linn, helt ensam, utan linn.. hon är och gottar sig i solen som gassar i thailand. Jag är katt/lägenhetsvakt, trivs grymt bra här, längtar så sjukt mycket tills jag själv flyttar hemifrån.. dessutom får jag bo med 2 gosiga kissemissar :)

Har dessutom börjar gått hos en jobbcoach.. Personalpartner, är väl inte helt exalterad över att gå där, men det behövs väl det också..

Nu ska jag fortsätta kolla på teven! hörs!